Redan vid 16-tiden idag kunde jag köra hemåt från Östersund mot Kallbygden, Skönt att kunna sluta så tidigt en gång. Det är sällan. Både jag och maken jobbar i Östersund och det är ytterst sällan vi kör förbi lanthandeln i Kall när den är öppen. I dag hann jag och kunde handla hos Anders i Kall. Butiken är en viktig servicepunkt för Kall med omnejd.
Många som bor på landsbygden pendlar liksom vi och för att få vardagen att gå ihop handlar man oftast där man jobbar och inte där man bor. De små butikerna får svårt att klara sig och om de läggs ner försvinner också postservice, systembolag, apoteksförråd och möjligheten att tanka bensin. Det drabbar främst de äldre och de som inte har tillgång till bil och körkort.
Under de två milen mellan butiken i Kall och hemmet i Konäs funderade jag på vad som händer om vi också börjar välja att gå till doktorn där vi jobbar istället för i närheten av där vi bor? Blir det då bara i Östersund och i några av de övriga tätorterna som det kommer att finnas Hälsocentraler? Den borgerliga regeringen har ju efter kommande nyår förbjudit oss landstigspolitiker att med särskilda riktade bidrag stödja hälsocentraler med litet befolkningsunderlag. När underlagt viker så kan vi inget göra, även om vi ser att behovet finns för de som är kvar. Det är en landsbygdsfientlig politik och en politik som sätter marknadens rättigheter före människornas behov. Kan verkligen svenska folket tycka det är bra?
Ann-Marie Johansson
Debatt av socialdemokrater i Jämtlands län 